miljÖland

Sedan årsskiftet 2012 har företaget Info Öland bytt namn till det av Seppo Ekelund ägda namnet miljÖland. En anledning till namnbytet har varit att allt för många har förknippat det gamla namnet med turistinformation.

.

miljÖland

Binegatan 8 Räpplinge     387 94 BORGHOLM

Telefon Sverige   0485-563103   mobil  070-6429555

 

Havsörn

Fjällgäss i sikte

Idag en rundtur till Haapsalu och sedan vidare till Noarootsi. Halvön där människor fortfarande pratar svenska. I området finns många fina fågellokaler, vid många vikar finns nya fågeltorn och det är lätt att ta sig fram. Besökte fågelskyddsområdet Tahu som bjöd på årets första sångsvanar, pungmes, skäggmes, talltita, entita, rördrom ett 100-tal vitkindade gäss samt 16 grågäss. Tre havsörnar patrullerade området. Men inga mängder gäss. Här borde finnas upp till 100 000 bläsgäss så här års.
På kvällen en tur till fågeltornet vid Haeska. 32 000 simänder, två pilgrimsfalkar, ägretthäger och 18.30 anlände en flock på fem gäss som sannolikt var fjällgäss. De flög mot öster och vi beslutade att nästa morgon undersöka åkrarna öster om Martna.
Upp tidigt och en rundtur i området öster om Matsaluviken. Nu gällde det att hitta var gäss stod. Men ingenting upptäcktes förrän vi kom till en övergiven ladugård vid Ninnja. På de slagna sädesfälten stod 1 500 tranor, ett par hundra sädgäss och fem fjällgäss. 4 gamla fåglar och en ungfågel. Fotografier togs på cirka 600 meters avstånd. Dessa fem är det största antal som återfunnits på hösten i Estland. Fåglarna lyfte efter cirka 10 minuter och vi kunde inte hitta dessa igen.
En snabb tur till Haeskatornet för att se om det fanns gäss på strandängen. Inga gäss, men väl en flock på 6 300 tofsvipor. Det ena rekordet efter det andra ryker sig väg. Det är obegripligt hur mycket fågel det finns under flyttningstider i Estland.

110 000 simänder!

På morgonen åker jag till Haeska som ligger 16 kilometer sydväst om Haapsalu. I den lilla byn har projekt Fjällgås hyrt en gammal timmerstuga som varit vår bas i många år. Allt mycket primitivt. 13 grader i huset så det var bara att sätta igång med vedeldning. Huset har stått oeldat sedan i början av maj så det tog sin lilla tid innan det blev någorlunda dräglig temperatur inomhus. Under tiden tog vi bilen till Haapsalu för att hämta dricksvatten och handla. När vi väl var på plats åt vid dagens middag på Laterna Bar. Ett pepparbiff och en läsk, 50 SEK.
Ett besök vid fågeltornet mitt i staden hittade vi inte mindre än 380 snatteränder. Så många har jag aldrig sett någonstans. Tillbaka till Haeska och mer ved in i spisen. Sedan en tur till  Puise Nina, Pögari Sassi samt Rannajöe fågeltorn. Nu var vi ute efter de ytterst sällsynta fjällgässen. 66 fåglar av den skandinaviska populationen har man funnit på häckningsplatsen i norra Norge. Besked kom att 47 fanns redan på rastplatsen i Ungern. Var finns resten? Vid Rannjöetornet kom 2 700 tranor och landade på det stora kilometerstora fältet. Sädgäss, enstaka bläsgäss samt vitkindade gäss anlände. Tillbaka till huset och mer ved i pannan sedan en snabb kvällstur till fågeltornet i Haeska. Från detta fågeltorn har man mycket bra överblick över den världsberömda fågelviken Matsalu laht. I viken låg 110 000 simänder, mest bläsand, kricka, stjärtand samt skedand. Längre ut låg ytterligare 2 000 bergänder. Så många simänder har jag aldrig sett i hela mitt liv. Kvällen blev fin med solnedgång och nästan vindstilla. Allt fler tranor anlände. Då får jag syn på en ägretthäger! Fortsättning följer.

Till projekt Fjällgås

Upp tidigt lördag morgon för att ta den enda bussen från Sörve till Kuressaare kl.06.55. Efter besök i stort sett varje by längs vägen var det bara att hoppas på en bra förbindelse till Lihula. Fick tips av Mati att köpa biljett till Virtsu, det vill säga byn som ligger på fastlandet och dit färjorna går. Väl över skulle jag prata med chauffören om jag kunde få åka med och hoppa av på landsvägen ett par kilometer utanför den lilla staden. Löste biljett och gav honon en liten sedel och problemet var löst. Hade jag inte gjort denna lösning ahde jag inte varit framme i Lihula förrän sent på kvällen. Ringde Maire Toming som kom och hämtade mig på Lukoil bensinstation vid huvudvägen mellan Tallinn och Virtsu. Fick veta att Jyrki Pynnönen skulle anlända med buss från Tallinn till Lihula omkring 17.30. Han skulle utföra samma grej med sin chaufför. Det går knappt några bussar till den lilla staden. Maire hämtade honom och vi senare på kvällen var vi inbjudna av Estniska Miljöministeriet på bankett på Penijöe slott. Detta med anledning av att det i Lihula pågick Matsalu Nature Film Festival med 42 deltagande filmer från i stort sett hela världen. Bland annat visades Hästmannen som var ett av två svenska bidrag. Träffade en del gamla bekanta och även nya kontakter uppstod. Blev inbjuden på en 4-dagars organiserad fågelexkursion i maj 2008. Syfte för det estniska naturreseföretaget är att få Estland mer känt som ett land där man kan få uppleva mycket natur.
Banketten bjöd på mycket god mat och mingel. Träffade en mängd naturfotografer och en av festivalens grundare Ago Ruus som blev oerhört intresserad av de bilder jag tagit av en hästras i Uralbergen. Man har de senatse 30 åren trott att Petchorahästen var utdöd. I augusti 2006 fotograferade och filmade jag en flock som betade på en liten äng utmed Petchorafloden. Jyrki och jag fick ligga över hemma hos Maire. Nästa dag skulle vi få tillgång till Projekt Fjällgås´SUV.

Bomber från andra världskriget

Upp tidigt på morgonen för att räkna sträckande fåglar. Stod ett par timmar vid den gamla bunkern och totalt passerade ett par tusen bofinkar den södra udden. För andra dagen i rad är udden ockuperad av windsurfare. Ingen idé att titta på fågel. Det blåser för mycket.
Söndag den 16 september. Solen skiner och vinden har på förmiddagen avtagit. Precis klockan 14.00 passerade en ung stäppörn fågelstationen. En kvart senare en ung mindre skrikörn. Och precis lagom till dagens andra unga mindre skrikörn anlände två skådare från Finland. Nu fanns det någon att prata med! De kom i bil så nu är jag inte isolerad. Chokladen tog givetvis slut och på tisdag skall vi åka till affären.
Hård blåst på måndag igen. Det är inte helt lätt att anpassa sig till att inte göra något. Eftermiddagen gick dock åt till att hugga och stapla ved. Det behövs när vinterstormarna viner i husknuten. På kvällen klarnade det upp lite men den hårda blåsten börjar nu kännas i såväl kropp som själ. Tre danska turister dök upp och ville se Matis militärmuseum. Bredvid ligger ett litet museum med tusentals militära prylar som ortsbefolkningen samt Mati Martinson har samlat. Här finns allt från granater från första världskriget samt mycket från andra världskriget. På Ösels sydspets Sörve stod ett gigantiskt slag mellan Röda armén och den tyska. När slaget pågick som värst hördes detonationer ända bort till Öland. Att vi befinner oss i en plats med militära anor vittnar det faktum att än idag exploderar bomber då vildsvin och älgar trampar omkring i skogen. Att det gäller allvar visar bara det att den estniska armén under den tid jag var på plats avlyste området två gånger för att de skulle desarmera några funna bomber.  De två smällarna var av en helt annan dignitet än de värsta fyrverkeripjäser man hör. Trots att fågelstationen ligger fem kilometer från detonationsområdet höll hela huset på att lyfta och fönsterrutorna höll på att blåsas in i huset. Här fick man verkligen känna på hur de tusentals soldater haft då slaget pågick som värst. Då detonerade bomber stup i ett!

Äntligen på plats i Sörve

Solen skiner och Jüri Petrov skjutsade mig den långa vägen ner till Ösels sydspets Sörve och den lilla fågelstationen. Inte hade han bråttom heller utan jag kunde i lugn och ro inhandla mat för en vecka på nyöppnade Selver. Det är 8 kilometer till närmsta lanthandel och det är lite väl långt att promenera. Alltså mat för 7 dagar, frukost, lunch, middag och reservproviant i form av chokladkakor. Två pappersbärkassar fulla med mat till en kostnad av 240 svenska kronor!
Väl framme var det bara att installera mig i det lilla huset. Inte en människa i närheten och nu börjar det kännas att här får man helt enkelt vara i fred. Mobilen fungerar förstås och på fågelstationen finns Internet via mobil men det går så otroligt långsamt att det inte ens är lönt att skicka något härifrån. Därav en liten paus på bloggen.
På parkeringen nere vid fyrplatsen spatserade en tofslärka. För mig en ny art för Estland. Har nu sett 255 olika fågelarter i detta lilla land. Ligger på en 15:de plats totalt och detta bara på några års fågelskådande i Estland. Listan toppas av ett gäng finländare som har hållit på med fåglar allt sedan det blev fritt att resa runt i landet. Den som sett flest har 301 arter på sin lista. I Sverige har den som sett mest sett över 400 olika fågelarter.
Tidigt på morgonen kom Mati Martinson, en lokal jätteförmåga, och nu skulle vi räkna sträckande fåglar. Vinden var inte riktigt den bästa men något skulle det säkerligen bli. Morgonen innan, med nordliga vindar, sträckte drygt 20 000 bofinkar under en timmas tid. Nu var vinden sydlig och tilltagande och med risk för regnskurar. Under den timman vi räknade passerade 3 500 bofinkar, 200 järnsparvar, 5 lärkfalkar, 1 aftonfalk ungfågel, 2 större korsnäbbar, 2 havsörnar, ett par hundra grönsiskor, 2 lappsparvar och 1 blåhake. Totalt kom vi upp i 73 arter innan ett mycket kraftigt regn omöjliggjorde allt skådande.
Regn fram till 14-tiden och en promenad ner till fyren. Vinden hade tilltagit och låg säker på mellan 18 – 20 meter i sekunden. Det blåste helt enkelt för mycket för att man skulle kunna titta med tubkikare.
Den hårda vinden var dock till stor glädje för ett mycket stort gäng windsurfare. Hela den södra udden var smockfull med bilar, husbilar, surfbrädor och folk. Att skåda fågel i denna församling var lönlöst. Som blixtsnabba oljade blixtar tävlades det. På plats fanns även Estlands kvällstidning Eesti Päevleht.
Regnet tilltog och nu handlade det om att så snabbt som möjligt ta sig tillbaka till fågelstationen. Det lyckades inte så jag fick starta upp en brasa i kakelugnen. Snart rådde en mycket behaglig temperatur i rummet och kläder och kängor hängdes på tork.  En kopp kaffe och en chokladbit satt bra. Risken är att jag inom en mycket snar framtid står utan choklad. Då blir det kris.

Min hallonröda resväska

Så efter en natt på Hotell Arabella i Kuressaare började saker och ting ordna upp sig. Genomsympatiska Jüri Petrow på det estniska vindkraftsbolaget kom och hämtade mig och vi körde tillsammans till företagets nyöppnade kontor. Kom efter ett tag i kontakt med Bagage Service på Tallinns flygplats och efter ett par timmar stod det klart att min hallonröda resväska skulle komma med Expressbuss till Kuressaare sent på torsdag eftermiddag. Fick tag på ägaren av företaget OÜ Saare Matrix som har tillverkat gummidelar till den europeiska bilmarknaden i många år. Träffade delägaren och styrelseledamoten Enn Meri som på perfekt svenska berättade allt jag ville veta. Artikel om företaget på Ösel kommer att publiceras i Östran så snart tillfälle ges för den elektoniska överförseln. Det är företaget som kommer att ta över jobben från Trelleborg/ Forsheda i Mörbylånga på Öland. Jüri skjutsade mig överallt och var till otrolig hjälp och på hans kontor finns även tillgång till uppkoppling.
Träffade senare under dagen även Tarmo Pikner på Länsstyrelsen på Ösel, en orkidèefantast som på denna lilla ö kanske har hittat en ny art orkidee! Hade med mig ett nummer av Sveriges Botaniska Förenings tidskrift om ängsnycklar på Öland. Oj, vad glad han blev.
Den hallonröda resväskan har kommit tillrätta, ett jobb med gummifabriken avklarat. På eftermiddagen hälsade jag på hos Saaremaa Spa Hotels och fick en pratstund med deras marknadschef för Sverige och Norge, Kristi Kose. Hon berättade om att en ny flyglinje har upprättats mellan Kuressaare och Arlanda. Estonian Air flyger torsdagar och söndagar till denna magiska ö för under tusen kronor tur och retur. Nu äntligen skall det bli lite lättare att at sig till denna magiska ö. Kanske testar jag rutten den dag jag vänder tillbaka till Öland. Ett större bildreportage kommer i höst i magasinet Lustjakt. Sent på eftermiddagen ville vd´n på denna jättetanläggning för välbefinnande och medicinsk hälsovård Toivo Ast träffa mig. Han basar över tre stora Spa- anläggningar i Kuressaare. Vi känner varandra sedan länge och det mesta kom att handla om vårt gemensamma intresse, vikingar. Över en kopp kaffe och en kaka från anläggningens eget bageri avsatte han en timma till att höra om hur det var i Sverige och som sagt mest om våra förfäder.
Med hans ord ringande i mina öron, här på Saaremaa Spa Hotels står dörren alltid öppen för dig, var det ganska skönt att promenera tillbaka till Hotell Arabella. Ett bra och billigt hotell men långt från den klass Spa-hotellen har att erbjuda.
Dessutom sken solen idag och Jüri har lovat att köra mig ner till Ösels sydspets och fågelstationen. En tripp för hans del på ca 120 kilometer. Det är härligt att det finns sådana människor. Och än var det inte slut med det positiva. Marko Valker ringde från Haapsalu och välkomnade mig dit. Dessutom fick jag e-post från Aura och Risto, den finska familjen som flyttat till den forna svenskön Ormsö, även dit var jag välkommen. Tänk att det kan skilja så mycket på bara en dag.

I morgon är en ny dag

Dagen kunde börjat bättre. Som jag befarade skulle SAS problem med Bombardiers flygplan Dash 800 ställa till det. Först blev flyget inställt från Kalmar. Men det fixade SAS ganska bra med att sätta in ett större plan och vi blev bara en knapp timma försenade. Detta gjorde absolut ingenting. Det ursprungliga flightnumret var SK 0194. Jag hade tre timmar på mig på Arlanda innan flyget till Tallinn avgick från Gate F63. Men det skulle vare samma flygplanstyp som man nu ställt in alla flygningar med. Hur skulle detta nu gå?
Väl igenom säkerhetskontrollen och tull på Arlanda tänkte jag köpa en bättre flaska cognac till en vän som hjälp mig mycket i Estland. Det sprack fullständigt. Det gick inte i Taxfree att köpa en flaska sprit när destinationen var ett land inom EU. Efter att stått i kön en bra tid för att betala upplystes jag av detta av kassörskan. Det blev ingen cognac och inget annat heller för den delen.
Flyget avgick med ett annat plan helt på tid, kl.14.05. SK 748 blev istället SK1136. Allt frid och fröjd. Nu skulle jag ändå hinna med bussen från Tallinn till Kuressaare på Ösel. Planet landade 16.10 och nu var det bara att hämta ut bagaget. För säkerhets skull frågade jag vid Gateincheckning F63 om SAS hade något system för att se om mitt bagage verkligen hade kommit med på det flyg jag skulle resa med. Mannen vid Gate F63 sade att man hade ett sådant system, tog min bagagetag och tittade i datorn. Jodå, det skulle vara med på planet. Inga problem. För det var av största vikt att jag hade tillgång till bagaget. Där fanns hela min utrustning som behövdes för att jag skulle kunna utföra det jag kommit till Estland för.
På terminalen i Tallinn snurrade bagagebandet igång. Inte fasen fanns min hallonröda resväska med där inte. Kontaktade Bagage Service som genast såg att min hallonröda väska åkt med till Oslo. Och i den väskan låg min sovsäck som jag skulle ha till natten. Resväskan skulle komma till Tallinn följande dag. När kunde damen inte säga utan jag fick ett kvitto och löften om att väskan skulle skickas till Hotell Arabella i Kuressaare så snabbt den bara kom till Tallinn. För att ha någonstans att ta vägen över natten fanns inget alternativ än att ta i på hotell och Hotell Arabella mindes jag från tidigare resor. Meningen var att jag skulle fara vidare med lokalbuss till fågelstationen på Ösels sydspets. Där gäller egen sovsäck om man vill övernatta. Av detta blev som sagt ingenting. Att stanna i Tallinn hade blivit bra mycket dyrare.
Så utan min hallonröda resväska satte jag mig på bussen i Tallinn och framför mig väntade en resa på dryga 4 timmer. Det blev mörkare och mörkare och vi var bara två passagerare. När färjan gled anlände till Muhu sprack himlen upp och det blev klart väder. Hittills hade det regnat kraftigt. Det var lite av en känsla som i filmen Midnight Cowboy med Dustin Hofman. På väg i natten mot något som man inte visste hur det skulle sluta. Busschauffören lyckades med en hårsmån missa en älgko som studsade upp på vägen. I tid kom jag till Kuressaare, hittade snabbt Hotell Arabella. Det skulle finnas trådlöst Internet på hotellet, men icke. Frukost serveras från halv åtta och sedan väntar en dag på besked om var min hallonröda resväska tagit vägen. Så länge jag inte kommer åt fältutrustningen och mitt tunga stativ är det ingen idé att ge sig ut på de uppdrag jag hade tänkt att utföra här på denna resa till Estland. Som tur var hade jag min dator och tubkikare i handbagaget. Med vad hjälper det att ha en tubkikare med när inte stativet är på plats. Och jag som köpte en hallonröd stor resväska bara för att få plats med mitt stativ.
Som sagt i morgon är den ny dag och då skall jag försöka komma i kontakt med SAS. Dessa nätter på hotell är det minsta de kan kompensera. Så i vit skjorta, en dator och en tubkikare som inte går att använda! Skall bli spännande att se om jag lyckas komma i kontakt med någon på SAS.
Homme on uus päev.

Detta är SEPPO EKELUND

Här står jag på Röda torget i Moskva på väg till Europas sista orörda vildmark som ligger vid Uralbergen, Petchora-Illich reservatet. Reservatet grundades av Josef Stalin och är det enda område där inga mänskliga ingrepp någonsin gjorts.

Söker du bilder från Ryssland, Moskva, Syktyvkar, Uhkta, Pechorafloden, Uralbergen kontakta mig.

Jag sitter på ett otroligt stort bildarkiv. Behöver du foton från följande områden kontakta mig via epost. Med tiden komme rjag att lägga ut det mesta på nätet.

Öland. 20 000 foton av flora, fauna samt olika lokaler från hela Öland.

Estland. 6 000 foton från Tallinn, Haapsalu, Pärnu, Viljandi, Peipsisjön, Hiiumaa, Saaremaa, Muhu, Osmussaare, Ruhnu, Emajöe, Piirisaare, Tartu, Vilsandi, Matsalu, Haeska, Lihula, Virtsu, Rohuküla, Hädemeeste, Kärlda, Käina, Käinä Laht, Kuressaare, Sörve m.m

Lettland. Riga, Gauja nationlapark, Sigulda, Valga. Madonna. m.m

Litauen. Vilnius, Neringa.

Åland. Mariehamn m.m

Bornholm. Svaneke, Gudhjem, Rönne m.m

Rüger. Ett flertal platser samt den skyddade ön Vilm.

Gotland, Visby samt Stora Karlsö, flora och fauna. Orkidéer.

Seppo Ekelund

Binegatan 8 Räpplinge

387 94 BORGHOLM

0485-563103    SWE +(46) 070- 6429555    EST+372 53629064

ekelund@seppo.se http://www.seppo.se